onsdag 4 februari 2015

KAPITEL 3

När ger vi oss av?



Jag kände att jag först skulle dela denna del av den uppenbarelse jag fått så att resten skulle bli tillräckligt viktigt. Nu vill jag speciellt berätta om inbärgningen av församlingens skörd och inte om inbärgningen av förstlingsfrukterna. Många tvekar att använda ordet ”rapture” (anm. I den svenska översättningen använder vi ryckas bort, så vi har inte det problemet som den engelskspråkiga översättningen ger) – uppryckandet – eftersom det inte finns i Skriften (i engelskan). Det grekiska ordet ”harpazo”, betyder att snappa bort eller att rycka bort och det översätts med ryckas upp (eng. caught up) Eftersom det är denna betydelse som de flesta lägger in i ordet ”rapture”, så är det bara en sekteristisk ande som förmår oss att vara oense över sådana saker. De flesta håller med Skriften om att uppryckandet och uppståndelsen sker ”tillsammans”. (1 Tess 4:16-17) Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. (17) Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. (1 Kor. 15:51-52) Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, (dö) men vi skall alla förvandlas, (52) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Lägg märke till att alla döda och alla levande i Kristus kommer att bli förvandlade vid ett och samma tillfälle. Därför är det viktigt att vi inser att om vi kan bevisa när uppståndelsen sker, så kan vi också veta när uppryckandet sker.

UPPRYCKANDET/UPPSTÅNDELSEN PÅ DEN SISTA DAGEN?

(1 Kor 15:22-23) Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. (23) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Lägg märke till att efter Kristi uppståndelse, så finns det bara en uppståndelse ytterligare för dem som tillhör honom, ”de som tillhör honom vid hans ankomst”. Naturligtvis så talar detta bara om den permanenta uppståndelsen till den himmelska kroppen. Eftersom vi kan se att det bara finns en uppståndelse till och ett uppryckande, måste dessa skeenden äga rum i alldeles i slutet eller så är det så att alla som blir frälsta inte kan bli uppståndna. (24) Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. (25) Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. (26) Som den siste fienden berövas döden all makt, (27) ty allt har han lagt under hans fötter. Lägg märke till att den sista fienden som skall besegras är döden. Uppståndelsen och uppryckandet, som besegrar döden, är i slutet när Gud besegrar allt upproriskt välde över och i Sitt folk, inte sju år innan slutet, då inflytandet av skökan, vilddjuret, synden och världen fortfarande har välde över dem. Salomo skrev att varje människa är ett vilddjur. (Pred. 3:18-19) Med det menar han att människan regeras av sin köttsliga natur. Vilddjurets märke bara identifierar medlemmar i vilddjurets ’kollektiva’ kropp. Naturligtvis är mogna söner till Gud styrda av ett sinne som är förnyat genom Guds Ord. ”Skökan” kan kännas igen på att hon tar emot en säd som inte är Kristi säd, hennes makes säd. Guds folk svär trohet till världen hellre än att underordna sig Ordet. Just nu är det så, ledsamt att säga, att de flesta av Guds folk kan hänföras till den kategori som hellre är trogna världen än Kristus. Därför måste uppståndelsen och uppryckandet, som tillintetgör döden, ske i slutet, efter att vilddjuret, skökan och världen inte längre styr Guds folk. (Apg. 2:34-35) …….Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, (35) tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. Herren kommer inte förrän Hans fiender ligger under Hans fötter och Hans utvalda är fullkomligt upprättade. (3:20) …….och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. (21) Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt (allt =allting, finns inte i grekiskan. Skall vara Guds utvalda) det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. När alla Guds utvalda blivit upprättade genom vedermödan, kommer Herren tillbaka.

Återigen handlar det om denna enda uppståndelse.(Upp.20:4) Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år. (5)….detta är den första uppståndelsen. Lägg märke till att de heliga som hade blivit halshuggna för att de inte ville ta vilddjurets märke, finns med i den första uppståndelsen. Den kallades den första uppståndelsen av Johannes som såg in i framtiden från det första århundrat e. Kr., efter Kristi uppståndelse. Detta talar tydligt och klart om för oss att det inte finns någon uppståndelse eller uppryckande innan vedermödan där människorna får ta på sig vilddjurets märke. Den andra uppståndelsen, som kallas den andra döden i vers sex, inträffar inte förrän efter tusenårsriket och den uppståndelsen är till för de ogudaktiga. Eftersom den första uppståndelsen är den enda uppståndelsen för de rättfärdiga, så måste den ske i slutet av vedermödan. Om uppståndelsen skedde i början av vedermödan, så skulle den stora skara som renas och luttras under vedermödan inte få vara med vid uppståndelsen. (Upp. 7:9) Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 7:14…."Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Lägg märke till att uppståndelsen och uppryckandet är efter den stora nöden, som de flesta anser vara de sista 3½ åren av de sju.

Jesus sa att Han skulle resa upp allt Sitt folk på den sista dagen, som också måste vara detsamma som den dag då uppryckandet sker. (Joh. 6:39-40) Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. (40) Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."….(44) Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen

Låt oss vara ärliga nu: Inte kan väl den yttersta dagen vara sju år innan den yttersta dagen? (Job 14:12) Så lägger sig människan och står ej upp igen. Först när inte himlen mer finns, vaknar hon och reser sig från sin sömn. Uppståndelsen kan inte inträffa innan himmelen inte längre finns.

(2 Petr. 3:10) Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. (På eng. burned up = brännas upp) Det är helt uppenbart att himlakropparna inte kan försvinna eller jorden brinna upp i början eller ens i mitten av de sju åren för då skulle det inte finnas några människor kvar under vedermödans tid! Uppståndelsen och uppryckandet kan endast ske i början av den yttersta dagen, som också kallas för Herrens dag, som varar i ett helt år och som vi strax skall se.

Noa visste när Herren skulle komma till honom sju dagar innan floden. Han gavs ett tecken att tolka på sin tid. Somliga kommer att ha invändningar mot vad Jesus säger i (Matt 24:36.) Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Verbet står i tidsformen vet och det är nutid och inte framtid! Detta handlade om Jesu tid och inte vår tid. Jesus ger oss en klar hänvisning, så att vi skulle kunna veta när Han skulle komma i våra dagar. (37) Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Noas dagar nämns bara i 1 Moseboken 7. (1 Mos.7:4) Ty om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.” (10) Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

Gud sa att ”efter sju dagar” skulle floden komma och då skulle arken naturligtvis lyftas upp. Uppenbarligen kommer de som finns i Kristi ark att bli uppryckta ”efter sju dagar”. Dessa sju dagar representerar sju år av vedermöda, som vi kan se på många andra platser.

Den sjuttionde årsveckan som Daniel profeterar om, som kommer att vara en årsvecka eller sju år, precis som de första sextionio veckorna är bevisade vara årsveckor, som alltså i sin tur betyder 483 år, som ledde fram till Jesu tid. (Dan.9:25.26)

(Dan 9:27) Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka. (Hebr. Shabua, betyder en sjua av dagar eller år)….. Noas sju dagar representerar alltså vedermödans sju år. Hans vedermöda föregick floden, som alltså varade ett år. Från och med den dag då det började regna (1 Mos. 7:11) tills dess att vattnet hade torkat upp (8:13,14) hade det gått tio dagar och ett månår. På den tiden var deras år ett månår som var 354 dagar, som Gud korrigerade med tio extra dagar så att vi kommer fram till den 365:e första hela dagen på solåret, när de steg ut ur arken. Om Gud gjorde året till att följa solkalendern, så innebär det att också de sju åren följer solkalendern. Vi skall se mer bevis på detta senare.

Detta sista år var en förebild till Guds vrede över dem som förföljer Guds folk under vedermödan. Detta år kallas också för dag. (Jes. 34:8) Ty dagen för HERRENS hämnd kommer, ett vedergällningens år då han utför Sions sak. Här kan vi se att Guds vrede eller Herrens dag är en dag/år som kommer efter de sju dagarna/åren. Många kallar vedermödan för Herrens dag, men det är fel. Man citerar ordet att ”Gud har inte bestämt oss för vreden”(1 Tess. 5:9). Upp 12:6 handlar om församlingen i vedermödan, ”Kvinnan flydde ut i öknen”. Vedermödan är en prövning i öknen/vildmarken för de heliga. Efter vad vi har sett, så lämnar de heliga jorden efter vedermödan på den yttersta dagen,(Joh.6:40) på Herrens dag eller på hämndens dag. Vredens år är Guds dom över de ogudaktiga, som användes för att pröva och förfölja de heliga under de tidigare sju åren. Herren säger i (Jes. 63:4) Ty hämndens dag var i mitt hjärta, och året för min återlösning hade kommit. (6) Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förbittring, jag lät deras blod rinna ner på jorden." Lägg märke till att hämndens dag var också ett år, året för min återlösning, precis som på Noas dag, som var efter de sju dagarna. Detta är vredens år för de ogudaktiga som har förföljt Guds folk.

EFTER VEDERMÖDAN?

Bortryckandet och den första uppståndelsen kommer efter den stora vedermödan, vilken är de sista 3½ åren av vedermödan! Matt 24:21 säger ”Ty då skall det bli en så stor nödoch versarna 29-31 säger ”Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. (31) Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.” Samma vers i Mark. 13:27 säger ”Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.” Om vi tar dessa bibelversar tillsammans ser att den himlens ena ända är på jorden, alltså de levande, och himlens andra ända är i himlen, alltså de döda. Vi ser här att Jesus rycker bort och väcker upp Sina utvalda efter den stora nöden (vedermödan). Efter vedermödan förmörkas solen och månen och det signalerar Herrens dag eller floden. (Apg. 2:20) Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga.” Lägg märke till att solen och månen förmörkas efter den stora vedermödan, men före Herrens dag. Återigen ser vi att floden kommer efter vedermödan.

Upp. 14 är berättelsen om vedermödan och att vredens dag kommer efter. (Upp. 14:6) Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. (7) Han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.” Denna domsstund är den stund då vilddjurets tio kungar regerar i Upp 17:12, som också är de sista 3½ åren av vedermödan i 13:5. (Upp.14:9) "Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, (10) han skall själv få dricka av Guds vredes vin,… Lägg märke till att de som tar emot märket under vedermödan hotas med den kommande vreden. (11) De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.

De sanna heliga uthärdar tålmodigt förföljelse och ibland döden under de sista 3½ åren av vedermödan, utan att ta på sig märket. (12) I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus." Vissa av de heliga dör hellre än att ta på sig märket. (13) ”Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem." Vissa dör under vedermödan och andra ”lever och lämnas kvar tills Herren kommer (1 Tess. 4:15.

Sedan ser vi skörden av de rättfärdiga efter vedermödan. (Upp 14:14-16) Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära. (15) Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda! Skördetiden har kommit, ty jordens gröda är mogen." (16) Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden, och jorden skördades. De som inte bar tillräckligt med frukt kommer att vara med i den andra skörden.

Efter den tid då uppryckandets/uppståndelsens skörd skett, ser vi början på en årslång skörd av de ogudaktiga som sker genom Guds vrede. (Upp. 14:17-20) En annan ängel kom ut från templet i himlen. Också han hade en skarp skära. ….(19) Och ängeln räckte då ut sin skära över jorden och skördade druvklasarna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. (20) Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna på en sträcka av ettusen sexhundra stadier. Den flod av vrede innefattar det första verkliga världskriget. Uppenbarelseboken femton och sexton förklarar mera i detalj denna vrede eller Herrens dag. Där kan vi se ”sju änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan.” (15:1). De hade ” Guds sju vredesskålar” (16:1). Dessa Guds vredesårs skålar över de ogudaktiga följer efter sigill- och basundomarna under de heligas vedermöda.

EXAKT PÅ DAGEN

Jesus tillrättavisade Israel för att inte ha lagt märke till tidstecknen på Hans första kommande. Daniel hade trots allt angivit 483 år på dagen av Hans födelse, men de läste inte Skriften mer noggrant än de kristna i våra dagar, därför att historien upprepar sig (Pred. 1:9) Precis som Noa, så kände Daniel till när Herren skulle komma för att hämta honom sju dagar innan uppståndelsen, så varför gick inte israeliterna in i ett uppryckande innan (pre)vedermödan, om det nu funnes en sådan? Daniel berättar för oss när bortryckandet och uppståndelsen skall ske exakt på dagen genom att ge oss ett tecken som kan tydas i våra dagar. (Dan 9:27) Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, (ett tecken som kan tydas i våra dagar) och mitt i veckan (i mitten av vedermödan) skall han avskaffa slaktoffer och matoffer.

Som vi ser av texten är denna ”vecka” eller ”shabua” ett ”sjutal” av år, det antal år som vilddjuret ingår förbundet. Lägg märke till att mitt i vedermödan avskaffar han slakt- och matoffer. ”Mitten” kommer först efter 3½års vedermöda, vilket är 1260 dagar enligt Upp. 12:6 (Lägg märke till siffrorna 12:6) Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar. Detta innebär att det är 1260 dagar fram till dess att slakt- och matoffer tas bort. Sedan får vi en räcka av ytterligare 1290 dagar fram till slutet av vedermödan. (Dan. 12:11) Från den tid då det dagliga offret (slakt- och matoffer) blir avskaffat (mitt i vedermödan)skall det gå 1290 dagar. Nu ser vi att det är 1260 dagar fram till dess att offret avskaffas och 1290 dagar efter det. Detta innefattar sju år vedermöda enligt den judiska månsolkalendern , efter det att de heliga gick in i arken. Sedan kommer en ny räcka av dagar som har sin början ”i mitten av veckan”: Fram till uppståndelsen har vi 1335 dagar. (Dan 9:12-13) Salig är den som håller ut och hinner fram till 1335 dagar. (13) Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat (dö) skall du uppstå till din del (uppståndelsen) vid dagarnas ände." Denna uppståndelse kommer vid samma tid som uppryckandet, när arken lyfts upp. Exakt på dagen! 1260 dagar utgör första delen av vedermödan, alltså 3½ år plus 1335 dagar ytterligare, vilket tillsammans blir 2595 dagar från det att förbundet upprättas med många tills Jesus kommer tillbaka (uppryckandet/uppståndelsen). Så även om ingen människa på Jesu tid kände till när förbundet skulle ingås, så kommer vi att veta det idag.

Sju år av vedermöda SEDAN Herrens dag

1260 dagar 1290 dagar +45 Uppryckelsen/uppståndelsE
 
1260 dagar 1335 dagar 2595 dagar

2595 dagar efter förbund med många Jesus kommer
 
Uppståndelsen/uppryckandets tycks vara 45 dagar efter slutet på vedermödan. När vi ser på Noas ark och hur den lyftes upp 40 dagar efter vedermödans slut, 1 Mos. 7:10 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden…… (17)…. Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden., tycks det vara en skillnad på fem dagar mellan berättelsen från Noas dagar och Daniels dagar, men i verkligen finns ingen skillnad. Gud, som berättade om Noa dagar, använde sig av solkalendern, som vi såg är den aktuella tiden, för att ge oss en förebild på de sju åren av vedermöda. Emellertid är det så att när Daniel ger oss sin beskrivning, så använder han sig av den judiska månsolkalendern, som var nödvändig för att ge oss förebilder. Denna kalender korrigerade bara soltiden vart sjätte år. Från Mose och profeterna vet vi att de nu hade ett 360-dagars år. Multiplicera detta med 3½ och du får 1260 dagar under de första 3½ åren. De justerade till soltid vart sjätte år genom att lägga till en månad på 30 dagar, som skulle utgöra vedermödans senare del: 1290 dagar eller 3½ år. Vi kan se att Daniels uppgift på 1290 dagar för den andra delen av vedermödans 3½ år tar hänsyn till den extra månaden. Det tycks vara så att vedermödan kommer att börja efter denna extra månad, så att man sex år senare kan lägga till denna extra månad.

Detta kommer att lämna ett år till av vedermöda, vilket judarna inte hade korrigerat till soltid genom att lägga till fem dagar. Eftersom judarna inte korrigerade till soltid förrän efter 6 år, så la de inte till de fem dagarna efter det sista året.

Detta bevisas av det faktum att 1260 + 1290 = 2550, men 7 X 365 = 2555. Judarnas år var fem dagar kortare. Men det är så att hedningarna har dessa fem dagar inkluderade eftersom deras år är 365 dagar. Med dessa fem solkalenderdagarskorrigering kan vi alltså ändra Daniels uppgift och då stämmer hans och Noas uppgifter helt och hållet. Jesus hämtar sina heliga fyrtio dagar efter den stora vedermödan, vilket är 2595 dagar efter att förbundet med många ingåtts.

Noas dagar 7 x 365 + 40 = 2595 Uppryckandet

Daniels dagar 1260 + 1335 = 2595
 
Uppståndelse- 1260 + 1290 + 40 + 5 = 2595 Adjö!

Det finns ytterligare en beräkning innan vi kan inkludera allt i ett schema och det är när Herren återvänder med sina heliga. Noa syns inte på jorden efter floden började förrän efter 335 dagar då han steg ut ur arken.

(1 Mos. 7:11) Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, (12) och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. (17) Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden (8:13) Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. (14) Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. (15) Då talade Gud till Noa och sade: (16) "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur.” (17)Floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde sig över jorden. Detta var när floden började och detta är när det slutade med deras återkomst. (8:13) Det sexhundraförsta året,… (14) Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. (15) Då talade Gud till Noa och sade: (16) "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur.

Eftersom vi har sett att bibeln säger att flodens vrede varar i ett år så måste denna text hålla med om det. Om vi förutsätter att de hade ett månår som varade i 354 dagar vid denna tid, om vi började i begynnelsen av den dag som nämns i vers 11, när vattnet började komma och gick till slutet av den dag som nämns i vers 14, när vattnet torkade upp, så skulle vi hamna på ett solår som består av 365 dagar. Eller om vi började vid samma tid varje dag och de steg ut ur arken nästa morgon, så skulle vi få ett solår på 365 dagar.

Om vi tar bort de fyrtio dagar de var i arken, ser vi att det gick 325 dagar efter det att arken lyft och de återigen satte sina fötter på jorden (365 – 40 = 325) Detta för oss fram till dag 2920 från det att förbundet ingicks. (365 x 8 år = 2920). På denna dag, precis som det var i Noas fall, uppenbarar sig Herren med sin hustru och sina barn. (En annan symbol som kan ses här är att arken är Jesus, i vilken familjen Noa, som betyder rest eller kvarleva, väntar). Det är då som Noa offrar djuren på altaret (20) och Gud säger att Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.(21) Det är då som Herren och Hans heliga skall återvända för att offra nationernas vilddjursarméer. (Upp. 19:11-18) Herren kallar detta för ”ett stort slaktoffer som jag gör i ordning åt er på Israels berg.” (Hes. 39:17)

Det är alltså på det viset tecknen skall läsas i våra dagar från tiden för förbundet med många fram till Herrens tillkommelse då Han skall hämta sina heliga är 2595 dagar och när Han kommer tillbaka med sina Heliga 2920 dagar räknat från förbundets början. De två vittnenas, Daniels och Noas, siffror här ovan inkluderar inte 0.24-förändringar på solåret (365 dagar). Den judiska solkalenderkorrigeringen från 1260 till 1290 i sex år ändrade deras 360dagarsår i Daniels beräkning till 365 dagar precis som i Noas beräkning. Varför ingen 0,24-förändring? Vi har just sett bevis på att domarna kan förändra antalet dagar på ett år. Jordbävningen den 26 december 2004 (tsunamin) som drabbade västkusten på norra Sumatra i Indiska Oceanen, fick jorden att luta ytterligare 2,5 cm enligt vetenskapsmännen och fick dessutom jordens rotationshastighet att öka några mikrosekunder och mycket större jordbävningar är att vänta. Det berättas i Skriften att jorden kommer att träffas av meteoriter och att den skall ”ragla som en drucken….” (Jes 24:20). Sådana domar kan lätt sakta ner jordens rotation. Det skulle förlänga dagarna men förkorta antalet dagar på ett år, kanske med 0.24. Jag är säker på att detta kommer att få människor att börja tänka på Jesu ord (Matt. 24:22) Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas. Ursprungsbetydelsen av detta är att Guds utvalda lämnar jorden i arken innan slutet och förkortningen av antalet dagar är för ”de utvaldas skull”, men inte för de ogudaktiga. Kanske finns det en andra, symbolisk betydelse här dessutom.

Ytterligare en invändning som någon skulle kunna ha är att 1260 dagar inte för oss fram precis till mitten av veckan.” Det hebreiska order som används för mitt i detta sammanhang är chatsi och det används inte i bibeln som en beskrivning på den perfekta mitten. ”Solen stannade mitt på himlen.”(Jos. 10:13) ”Ta mig inte bort i mitten av mina dagar.”Ps. 102:24) ”Olivberget skall klyvas på mitten.”(Sak.14:14) Ser du vad jag menar? Det är dock så att 1260 dagar för oss fram till ”mitten” av månkalenderdagarna denna vecka. Det för oss också fram mellan månkalenderdagarna och de korrigerade solkalenderdagarna.
 
ATT FLY FRÅN VREDEN
Vi kan sammanfattningsvis se att de heliga kommer att vara här 40 dagar under vreden, fastän de inte är i vreden utan i arken, vilken också representerar att helt och hållet vara i Kristus. (1 Tess. 5:9) Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Påsken var en förebild på dessa 40 dagars förvaring i den andliga arken. Påsken och arken är båda de sista domarna innan de heliga lämnar Egypten som är en förebild på denna världen. Herren sa till mig ”Under de sista 40 dagarna kommer det att bli en gemensam påskupplevelse för de heliga, i enlighet med psalm 91, En påsk (passover = gå förbi), när förbannelsen går förbi de heliga”. Vi ska diskutera djupet i hur de heliga räddas genom ett atom- och biologiskt krig med de största omvälvningar som jorden någonsin genomgått i Upp kap. 15, som också innefattar USA:s fal
Vi hör från många att Herren skall komma ”som en tjuvnatten speciellt bland dem som tror på att Jesus skall komma tillbaka innan vedermödan. Efter domarna i Egypten som är en förebild på världen, befriades Israel vid midnatt. (1 Mos. 12:29-31), vilket är samma tid som de visa jungfrurna också mötte brudgummen. (Matt. 25:6), Såsom det var under Noas tid och som det var under den tid då egyptierna dränktes i Röda Havet. Midnatt för den allra största delen av den hednakristna församlingen är slutet på en dag och början på en ny dag, Herrens dag, då världen skall förstöras. Låt oss se när tjuven kommer. (1 Tess. 4:16-17) Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. (17) Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. (5:1-2) Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. (2) Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. Vi ser här att Herrens ankomst på Herrens dag sker som när en ”tjuv” kommer, men när är det? (2 Petr. 3:10) Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till.

Petrus berättar klart och tydligt att tjuven inte kommer i början av vedermödan utan när världen brinner upp på Herrens dag! (11) Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, (12) medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Vi blir inte tillsagda att söka efter en hemlig Jesu tillkommelse, som sker innan vedermödan, utan leva ett heligt liv för att kunna undfly Guds vrede när himlen och jorden förstörs. (13) Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. Noa levde ett heligt liv, gick igenom de sju dagarna/åren och undkom i början av vreden och kom ner till en ny jord, ty den första jorden blev förstörd genom floden.

Allting kommer att ske enligt förebilden. (1 Kor. 10-11) Det som hände dem (Israel) tjänar som exempel (grek. förebild) och skrevs ner för att varna oss (kristna) som har världens slut inpå oss. Gud kommer att fullborda sin pånyttfödda skapelse på morgonen det sjunde årtusendet, som Han gjorde med den naturliga skapelsen. (1 Mos. 2:2) På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk…. På morgonen det sjunde årtusendet är på morgonen den sjunde dagen, eftersom ”en dag är för Herren som tusen år och tusen år som en dag”. (2 Petr. 3:8) En morgon det tusende året kan mycket väl betyda år i stället för timmar. Det berättas emellertid för oss att Guds stad kommer att bli räddad undan de rasande nationerna och den smältande jorden ”på morgonen” som minskar ner tiden avsevärt. (Ps. 46:6,7) Gud bor därinne, den vacklar inte, Gud hjälper den när morgonen gryr. Hednafolken larmar, riken vacklar, han låter sin röst höras, då smälter jorden. Vad vi nu skall bevisa är att tidigt i gryningen på det sjutusende året, efter sju års vedermöda, vid den sista basunens ljud, med ett högt rop, så kommer de heliga att träda in i det Nya Jerusalem. Beviset för detta finns i de löften och förebilder som följer.

Som vi har sett (1 Tess. 4:16) skall ”Herren själv stiga ner från himlen, en ärkeängels röst och en Guds basun ljuda. ” Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, …., vid den sista basunens ljud. (1 Kor. 15:51, 52) Lägg märke till att ”alla” kommer att bli förvandlade vid ett ”rop” (sv. öv. Ärkeängels röst) och ”Guds basun”. I ett försök att få Jesu tillkommelse att stämma in innan vedermödan början har somliga anammat en självmotsägelse att det finns två basuner. Emellertid kan vi se i Upp. 10:7 att det bara finns en sista basun, som är den sjunde och som blåses vid den tid ”då Guds rådslut är fullbordat.” (Upp 11:15-18 ) Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster (de heliga) som sade:

"Herraväldet över världen tillhör nu vår Herreoch hans Smorde, och han skall vara konungi evigheternas evigheter." (16) Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud (17) och sade: "Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige,du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och trätt fram som konung. (18) Folken vredgades, (vedermödan)och din vredes dag har kommit, (Herrens dag eller floden) tiden när de döda skall dömas (uppståndelsen) och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden."

Vid den sista basunens ljud är den tid då Herren själv bemäktigar sig världen, Hans heliga förs till himlen och då Gud skall löna dem och Gud häller ut sin vrede över de nationer som är kvar. Därför sker bortryckandet vid den sista basunen innan Guds hämndeflod på Herrens dag! (Jes. 34:8) Ty dagen för HERRENS hämnd kommer, ett vedergällningens år då han utför Sions sak. Den avfallna kristna kyrkan kommer inte att kunna undfly denna vrede mer än de avfallna judarna kunde göra vid vreden år 70 e. kr., där det sanna gudsfolket flydde till bergen, ett slags bortryckande. De omogna fikonen kommer att falla ner vid denna tid (Upp.6:13) och den ljumma kommer att spys ut ur Jesu Kropp (Upp.3:16) för att ta del av Guds vrede.

Låt oss se på fler bevis för när den sista basunens ljud kommer. Se på förebilden som fullföljs morgonen den ”sjunde dagen”, som representerar morgonen på det sjunde årtusendet, där vi är just nu. Joshua som är hebreiska för Jesus, förde de heliga från öknen, som representerar slutet på vedermödan. Här kom Israeliterna till staden Jeriko. Precis som himlen var det ett ointagligt fort för människor att inta. Detta var den första staden i Löfteslandet och det representerar det Nya Jerusalem. De gick runt staden ”sju gånger”. ”Tider” (Eng. times, två betydelser =gånger=tider) används för att beskriva vedermödans år (Upp 12:14, 6) ”en tid,(ett år) tider (två år) och en halv tid (ett halvt år)”, och det är detsamma som ”ettusen tvåhundrasextio dagar” eller 3½ år.

När de gick runt staden ”sju gånger (tider),” blåste de ”sju basuner” som representerar de sju basunerna under de sju årens vedermöda. De heliga gav upp ett ”härskri” och de murar som skilde dem från det Nya Jerusalem föll. Murarnas fall representerar köttets ’fall’ de heliga tar emot de nya kropparna och ”går upp” till det Nya Jerusalem. Här är det: (Jos. 6:4) Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken (innan Herren kommer). På sjunde dagen (sjunde årtusendet) skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen (vedermödans sju basuner). (5) När de blåser i baggens horn med utdragen ton (den sista basunen) och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram." (de heliga rycks bort runt jorden).

Enligt en klar biblisk kronologi har vi nått fram till början på det sjunde årtusendet med början från Adams dagar. Enligt denna förebild befinner vi oss på tröskeln till de sju årens vedermöda och de sju basunerna innan vi skall gå in i de Nya Jerusalem med ett högt härskri.

Senare upprepas detta i texten, men tiden för när det skall ske begränsas till ”tidigt på morgonen”. (15) Men på sjunde dagen (sjunde årtusendet) steg de upp tidigt, i gryningen, (det är där vi är nu!) och tågade då runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den dagen gick de sju gånger runt staden (vedermödan). (16) Den sjunde gången, (slutet på vedermödan) när prästerna blåste i hornen, sade Josua (hebr. Jesus) till folket: "Ge upp ett härskri, ty HERREN har gett er staden.

Denna förebild visar klart och tydligt att bortryckandet sker tidigt i gryningen det sjunde årtusendet, efter sju år vedermöda, vid den sjunde eller sista basunen, men ett högt härskri, när de heliga går in i det Nya Jerusalem.

Basunklangens högtid (Rosh Hashanah) har länge varit tänkt att förebilda Jesu återkomst för att hämta Sina heliga, även bland många av dem som tror ett uppryckande innan vedermödan. (3 Mos. 23:24) Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst. (Hebr. Övning, repetition) Denna högtid är en repetition inför uppryckandet/uppståndelsen, som också inträffar efter ”basunklangen” (efter de sju basunerna) under de tidigare sju åren. Den fullbordas på sabbaten, som representerar den sjunde, tusenåriga sabbatsdagen. Den fullbordas också den första dagen i den sjunde månaden, som åtminstone säger att det andligt sett kommer att vara mycket tidigt på den sjutusende årsdagen. Emellertid så skulle uppryckandet/uppståndelsen fysiskt kunna ske på den första dagen av den sjunde hebreiska månaden Tishri, vilket är i september/oktober. Denna högtid firas med glädje och högtidlighet. Under den dagliga bönen ljuder ett bagghorn/shofar som representerar den sista basunen. Judisk tradition säger att Rosh Hashanah (Basunklangens högtid) firar skapelsens sju dagar, ”när Gud inventerar Sin skapelse”. På samma sätt kommer Gud att fullborda sin pånyttfödda skapelse genom att rycka bort de heliga tidigt på morgonen den sjutusende årsdagen. Rosh Hashanah betyder ”årets huvud” på hebreiska. Judarna tror att Guds dom denna dag bestämmer kursen för det kommande året. Detta blir också sant på det andliga planet eftersom uppryckandet/uppståndelsen är en dom som bestämmer vilka som kommer att få gå igenom det år som kallas för Herrens dag.

ISRAELS HISTORIA – DE SISTA ÅTTA DAGARNA
För att kunna se Israels högtiders ”timing” så vill jag dela en underbar uppenbarelse med dig, som Herren gav mig. Det finns fyra förebilder i Israels historia som gav mig Guds ”timing” för de kommande dagarna:

Deras tid i Egypten

Tiden i öknen

Två förebilder på tiden i löfteslandet

Dessa fyra förebilder berättar för oss om ändetiden de sista åtta åren. Vi har redan sett det jag kallar för en Panoramavy där dessa förebilder berättar en kronologisk historia, dvs den ena händelsen följer på den andra. Guds folk räddas från slaveriet i Egypten och den gamla människan döps i havet. De prövas sedan i öknens vedermöda, för att Gud skulle kunna se vilka som skulle komma in i löfteslandet. Denna vy visar klart att Guds folk inte kommer att hoppa från Egypten och in i Löftesland utan att först ha gått igenom öknen.

DEN PANORAMISKA VYN

|<Räddade/döpta> | <Öknen/Vedermödan> | <Himlen> |



Dessa fyra förebilder i Israels historia kan också ses i vad jag kallar för en ”Parallell vy” , som är ytterligare en bild på församlingens sista åtta år. Låt mig förklara varje förebild en och en. Sedan skall jag förklara dess parallella betydelse.

1) Deras tid i Egypten
Domar kommer att övergå jorden under vedermödan, precis som i Egypten, och sedan undflyr de heliga havet och kommer till himlen, medan de ogudaktiga omkommer i vredens flod i Röda havet.
2) Tiden i öknen
De heliga prövas i öknen/vedermödan och kommer sedan in i Löfteslandet/Himlen.
3) Tiden i Löfteslandet
Under vedermödan kommer den andliga människan att bli högeligen motiverad, precis som israeliterna blev och blir bemyndigade att ”ta Andens svärd, som är Hans ord”(Ef. 6:17) och erövra den köttsliga människan i hans livs och själs egna Löftesland (2 Kor. 4:16) Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Som den gamla köttsliga människan erövras, kommer vi in vilans himmelska land genom att vi bär den andliga människans frukter. (1 Kor. 3:9) Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker (grek: ”plöjt land”), en Guds byggnad. (Jes. 5:7) HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering.

Om vi vandrar i tro på Guds löften så intar vi landet och om vi inte gör det, kommer den köttsliga människan att ta det tillbaka och frukten blir förstörd. (Mal. 3:11-12) Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet (världen) bli utan frukt, säger HERREN Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger HERREN Sebaot.
Köttsliga kristna kan förlora sin frukt i denna världen och aldrig helt och fullt komma in i riket. När de underordnar sig den köttsliga människan, vinner han slaget om Löfteslandet och Kristus i dem, som är den andliga människan och blir korsfäst på nytt. (Hebr 6:4-8) Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande (5) och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter (6) men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. (7) Ty en åker som dricker regnet (ordet) som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. (8) Men bär den törnen och tistlar är den värdelös (grek.förkastad), och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.

De som inte tar sitt uppdrag på allvar och driver den köttsliga människans begär ur sitt kötts land kommer att bli förlorade/förkastade.
4) Tiden i löfteslandet.
Medan det fysiska Israel hade sitt fysiska Löftesland, så har det andliga Israel, församlingen, ett andligt Löftesland. Medan denna världs land kommer att bli förstört, kommer de rättfärdiga livets land att bli helat, för precis som för deras Herre ”är hans rike inte av denna världen”(Joh. 18:36). (2 Krön. 7:14)… men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. De heliga övervinner först sitt kött i vedermödan så att deras personliga Löftesland kan bli helat. Då blir deras inre människa i sanning andlig. Detta är för dem som går in i arken, Guds vilas himmelska land, eftersom Noa på hebreiska betyder ”vila”.

Precis som Noa gick igenom de sju dagarna innan floden, så kommer de rättfärdiga att erövra sig själva under vedermödan. Efter vedermödan vid den sista basunen blir jorden själv deras fysiska Löftesland. (Upp. 11:15) Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herren och hans Smorde,… (Matt. 5:5) Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.

När denna världen blir de heligas rike också, kan de vinna över sina fiender i det jordiska Löfteslandet. De ogudaktiga kommer att vara under deras fötter i domen precis som det var med Noa. (Mal. 4:3) Ni skall trampa ner de ogudaktiga, ty de skall vara som stoft under era fötterden dag då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot .

I det som jag kallade för den Parallella vyn så visar dessa fyra förebilder en fullständig bild på de sista åtta årens vedermöda och Herrens dag. Föreställ dig att jag lägger tre genomskinliga blad ovanpå varandra så att man kan se alla tre samtidigt. På detta sätt kan vi se hela ändetiden. Såsom domarna föll över Egypten, så kommer de att falla över världen under de heligas vedermöda. Under denna tid kommer de heliga att bli helgade genom att driva ut den köttsliga människan ur Löfteslandet i sina liv så att himmelriket kan bli manifesterat helt och hållet i de heliga. Sedan under uppryckandet/uppståndelsen träder de in i riket och erövrar de ogudaktiga i denna världens Löftesland på Herrens vredesdag.
DEN PARALLELLA VY
|< Sju års vedermöda > | < Dag/år av vrede > >|<

|1) Domarna i Egypten >| < Döden i Röda Havet >

|2) Öknen/vedermödan > | < Flytten till himlen >

|3) De heliga erövrar den köttsliga människans land >|< Himlen i de heliga >

|4) De heliga erövrar personligt område och >|< sedan jordiskt land >

Vad vi se i alla förebilderna är att det inte finns utrymme för en teori som placerar Jesu återkomst före vedermödan. Guds plan är att manifestera Hans karaktär av tålamod, tro, hopp, och fullkomlighet i de heliga under vedermödans prövningar. (Rom.5:3-5….) vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, (4) tålamodet fasthet (karaktär) och fastheten hopp. (5) Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss. (Jak. 1:2-4) Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. (3) Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. (4) Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. Att plocka bort Guds folk från denna världen, när de är ohelgade och med en fördärvad natur, skulle omintetgöra Guds syften.

(Författaren menar att om Jesus kommer tillbaka INNAN vedermödan, skulle inte Guds syfte [att skickliggöra de heliga] med vedermödan fullbordas).

HÖGTIDERNA: FÖREBILDER TILL DE SISTA ÅTTA ÅREN
Från den första parallella bilden i vilken israeliterna blir fria från slaveriet och lämnar Egypten, så kan vi bevisa att de utvalda kommer att lämna världen efter sju dagar/år på den åttonde dagen/året. Det finns tre högtider med sju dagar vardera, som representerar de sju sista åren: det osyrade brödets högtid, lövhyddohögtiden och bröllopshögtiden, efter vilken de heliga ”skall träda fram inför Herren.” (5 Mos. 16:16)” Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte (bortryckandet/uppståndelsen) på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden (bröllopsfesten) och vid lövhyddohögtiden (inbärgningens högtid, skördehögtiden) Men med tomma händer får ingen träda fram inför HERRENS ansikte, (de måste komma med frukt, precis som vi). Bröllopsfesten, som Jesus ofta använder i sina liknelser, varade också i sju dagar. Låt oss se på var och en av dessa fester.
 
DET OSYRADE BRÖDETS HÖGTID
Det osyrade brödets högtid var de sista sju dagarna som Guds folk åt ”betryckets bröd” eller vedermödans bröd, när de gick ut ur Egypten som en förebild på världen. (5 Mos.16:3) I sju dagar skall du äta osyrat bröd, betryckets bröd. Ty snabbt drog du ut ur Egyptens land. Den vanligaste översättningen av ordet thlipsis ”betryck” och det är också det vanligaste ordet för ”vedermöda”. Efter dessa sju dagars vedermöda då det Osyrade Brödets högtid varade, passerade Guds folk genom Röda Havets dop, där den gamla människan, egyptiern, dog och den andliga människan, israeliten kom ut ur världen.

(2 Mos 12:15) I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus. Ty var och en som äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, skall utrotas ur Israel. (17) Ni skall fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Högtiden kallades för en ”helig sammankomst” eller ”helig övning” (3 Mos. 23:7,8)

Detta är en övning av de sju sista dagarna/åren i världen för Guds folk, när de skall ta del av det osyrade brödet. Att ”utrotas ur Israel” verkar vara ett allvarligt straff för att ha syrat bröd/deg i huset om inte du förstår vad detta menas med i Anden. Vår naturliga människa är naturligtvis huset. (1 Kor 5:6-8) Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? (7) Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. (8) Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. Andlig surdeg är tydligen varje ondska i hjärtat på Guds folk, som de inte har ångrat och omvänt sig ifrån. Vi ser också att det är orenhet i läran, orena motiv och dålig frukt. Avfallna, religiösa ledare undervisar surdeg. (Matt. 16:6) "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" ….(12) Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära. Såsom Jesus och hans två vittnen, som sändes ut två och två, var de första att dela det osyrade brödet under deras vedermöda, så kommer också ändetidens ”människobarn” i Upp. 12 och de två vittnena (två och två) att gå ut och dela det osyrade brödet de sista sju åren. De som kommer att hålla fast vid surdegen denna tid, kommer ”att utrotas ur Israel”. Mannat, som var det osyrade brödet, tog slut när ökentidens vedermöda upphörde och de kom in i Löfteslandet. (Jos. 5:11,12)

Efter de sista sju dagarna i det osyrade brödets högtid, återvänder Herren.

(Hes. 45:21) På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid. I sju dagar skall ni hålla högtid, och ni skall då äta osyrat bröd. Dolda i Hesekiels ord finns en förebild på Herrens återkomst efter sju dagar/år av vedermöda.

(46:1,2) Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas. Likaså skall den öppnas på nymånadsdagen. (2) Då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna skall förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han skall tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Fursten här är översteprästen, vår Messias, Jesus. Han kommer att uppenbara sig efter de sex arbetsdagarna/åren i början av det sjunde årtusendets dag då den andliga porten till förhuset” skall öppnas.

Sedan den muslimske ledaren Saladin förseglade den gyllene porten år 1187 för att hindra Messias från att komma tillbaka, har judarna sagt att den inte kommer att öppnas förrän Han kommer. Andligt sett måste Jesus komma genom den Östra porten i Jerusalem för komma till den inre gården. Talmud säger ”alla murar som fanns där var höga, förutom muren i öster, så att prästen som offrade den röda kon, då han stod på toppen av Olivberget, skulle kunna se rakt genom portöppningen in till det heliga, när han stänkte ut blodet. (Mishnah, ”Middot” 2:4) Stående på Olivberget kunde prästen se över den östra porten och porten till den yttre gården och porten till den inre gården och tempelingången, som all fanns en rak linje, men på olika nivåer. Andligt sett kommer en rak väg att beredas efter de sju dagarna/åren av det osyrade brödets högtid inför Herren så att vi kan till fullo komma in i den fullkomliga ”inre gården” av Hans hus, församlingen. (Ps. 5:8-9) (8) Men jag får gå in i ditt hus genom din stora nåd. Jag får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel. (9) HERRE, led mig genom din rättfärdighet för mina förföljares skull. Gör din väg jämn för mig!

(Mark. 1:3) En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!

LÖVHYDDOHÖGTIDEN ELLER SKÖRDEN
Israeliterna kom till Suckot, som betyder ”hyddor”. Detta är också en högtid som varar i sju dagar och sedan lämnade de Egypten som är en förebild på världen. (2 Mos. 12:37) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600.000 man till fots förutom barn. Sexhundra var också åldern på Noa, när han lämnade denna världen efter sju dagar i hans egna Röda Havsupplevelse. Från Ramses till dess att de gick genom Röda Havet var också sju dagar.

Lövhyddohögtiden, också kallad för Skördefesten, representerar de sju sista årens vedermöda för Guds folk innan de lämnar denna världen. (3 Mos. 23:34) På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS lövhyddohögtid, i sju dagar. (35) På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst (övning). Inget arbete skall ni då utföra. Det helt tydligt att dessa sju dagar är en övning, repetition inför det slutliga fullbordandet av vedermödan. ”Inget arbete skall ni då utföra” eller ”slavarbete” är tillåtet därför att Guds folk kommer inte längre att vara slavar till sin köttsliga människa som det var när Israel var i Egypten. (36) I sju dagar skall ni offra eldsoffer åt HERREN.(Sanna troende kommer att ge sina kroppar som ”levande offer” i vedermödans eld)åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst (övning, repetition) och offra eldsoffer åt HERREN. Det är en högtidsförsamling. Inget arbete skall ni då utföra. Repetitionen kommer att fullbordas ”efter sju dagar”, på den åttonde dagen/året då vi som Noa när han hade samlat sin ”högtidsförsamling” i arken och den lyfte.
Det intressanta är hur man de firade denna högtid. (42) Då skall ni bo i lövhyddor i sju dagar. Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor, (43) för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Vi ser här att de heliga bor i en hydda eller i ett mobilt tempel som vi kallar för kroppen under sju år innan de lämnar Egypten, som är en förebild på denna världen. Judarna firade denna högtid när de blev befriade från det egyptiska slaveriet, liksom de gjorde när de återvände från den babyloniska fångenskapen genom att bygga tillfälliga lövhyddor som de gjorde av olivkvistar. (Neh. 8:15) "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor, så som det är skrivet." De naturliga olivkvistarna representerar troende från det naturliga Israel och vildolivkvistarna representerar de hednakristna. (Rom. 11:24) Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.

Kristna kommer att fira denna högtid på det andliga planet i de sista sju dagarna/åren när de kommer ut ur den egyptiska/babyloniska fångenskapen. (Neh. 8:17) Hela församlingen, alla de som hade kommit tillbaka från fångenskapen, gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från Josuas, (Jesu) Nuns sons, dagar ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen var mycket stor. Lägg märke till att på grund av deras babyloniska fångenskap, så hade de inte firat Lövhyddohögtiden sedan Jesu dagar, evighetens Son, precis som församlingen vid denna tid. Vad kommer du att tänka på när du hör om en liten hydda som bara stor nog för dig och Gud, om inte en personlig relation med Gud. Med andra ord innebär inte detta att man har en gemenskap med Gud, bara genom en platsbestämd, gemensam hydda. Ledsamt nog är det många som styrs av den avfallna religionen, snarare än av Guds Ord. De första lärjungarna hade emellertid en personlig gemenskap med Gud. Den gemenskapen visade sig i deras helighet, kraft och deras hängivenhet till ”Missionsbefallningen”. I den kommande vedermödan, när de babyloniska kristna av idag lämnar Babylon (andligt sett), kommer de att åter igen söka denna gemenskap. (Jes. 26:16) HERRE, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem.

Denna högtid är andligt sammanbunden med Det Osyrade Brödets Högtid, därför att de tog bara del av det rena Ordet under de sista sju dagarna. (Neh. 8:18) Esra läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtid i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt. Den åttonde dagen kommer att vara Herrens dag/år, som är en de heligas ”högtidsförsamling” i himlen. Den åttonde dagen var också omskärelsens dag, när köttet skulle skäras bort. Som ett resultat kunde inte Israel längre så i köttet.

Enligt Lövhyddohögtidens traditioner bestod högtiden av sju dagar av vedermöda i tillfälliga, handgjorda hyddor, som representerade våra fysiska kroppar (köttet). På den åttonde dagen, revs hyddan ner, som då representerar död eller uppryckande. Sedan gick till sitt permanenta hus, den nya kroppen. (2 Kor. 5:1) Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen.

Denna högtid kallades också för Skördefesten, som är vid den stora skörden, en annan förebild till uppryckelsen/uppståndelsen. (2 Mos. 23:16) Skördehögtiden skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken. Enligt Jesus är marken världen. (Matt. 13:38) och skörden är ”världens slut” eller på grekiska ”tidsålderns avslutning”. Lägg åter igen märke till att Guds skörd kommer att tas ut ur denna världen vid världens slut, inte sju år innan slutet. Den åttonde dagen i slutet av denna fest kallas för ”Avslutningsfesten” eller ”Den största dagen i högtiden”. Vem kan tvivla på att vi i denna förebild ser slutet på Guds folks prövning i sin köttsliga hydda på det åttonde året, som är ”den största dagen”, när Herren skall komma. Den åttonde dagen kallas för Shemini Atzeret och bokstavligen betyder det ”den åttonde avslutningen”. Det är inte bara avslutningen på Lövhyddohögtiden och höstfesten utan också avslutningen på alla sju levitiska högtiderna. Judarna ser denna dag som en bild på evigheten och det stämmer. Siffran åtta i bibeln betyder ny början, uppståndelse, återskapelse och evighet. Det är också Jesu siffra. I Jesus finns evigt liv och Jesus uppstod den åttonde eller ”första dagen” (söndagen), precis som de heliga kommer att göra. Grekerna och judarna använde sina bokstäver till att skriva siffror. Sålunda står varje bokstav i det grekiska nya testamentet och det hebreiska gamla testamentet för en siffra. Om vi lägger ihop bokstäverna som då betyder en siffra i ett ord eller en text, så får vi ett motsvarande värde som kallas för gematria. De grekiska bokstäverna i ”Jesus” blir 888. Alla som räknas värdiga uppståndelsen på den åttonde dagen manifesterar också det Namnet.
 
BRÖLLOPSFESTEN
Efter sju dagars bröllopsfest är det dags för Guds folk att gå till brudgummens hem. Jakob tjänade i sju år vardera för sina hustrur och han hade en bröllopsfest på sju dagar för var och en av dem (1 Mos. 29:18-28) Detta är en parallell uppenbarelse. Dessa sju dagar representerar de sista sju åren eller Daniels sjuttionde årsvecka, vedermödan. Simson höll en sju dagars bröllopsfest för sin trolovade, men lämnade henne utan att ta henne med sig på den sjunde dagen, så hon gavs till en annan man precis som skökan i våra dagar. (Dom. 14: 12-15:2) Jesus kommer att ha en fest med Sin brud i sju dagar/år och efter dessa sju år kommer hon att bli eskorterad av jungfrurna till brudgummens hem i himlen, där hon lagligen kommer att bli Hans. Denna hebreiska sed finns beskriven i ”The Zondervan Pictoral Encyclopedia of the Bible”, utgiven 1976, på sidan 97 under rubriken ”Giftermål”. Mina anmärkningar inom parentes.

Brudgummen var kung för en vecka (sju dagar/års bröllopsfest) Under hela veckan bar majestäterna sina festkläder, arbetade inte, och såg mer eller mindre hela tiden på spelen – utom när drottningen då och då förenades med någon i en dans. I sällskap med sina vänner (Johannes Döparen var en vän till brudgummen enligt Joh 3:29) med tamburiner i sina händer och med ett band, gick de till brudens hem (vilket helt klart var på jorden) där bröllopsfestligheterna började. Bruden pryddes med vackra kläder och utsmyckades med juveler (Ps. 45:14,15) och bar vanligtvis en slöja (betyder lydnad, underordnande 1 Kor 11:5-13), som hon inte tog av förrän hon kom in i brudkammaren. Eskorterad av sina följeslagare (jungfrurna, tärnorna), leddes bruden till brudgummens hem (himlen).
Detta är tydligt. Efter bröllopsfestens sjunde dag/år, som representerar vedermödans sjunde år, på den åttonde dagen, som är omskärelsens dag då köttet skärs av och då brudgummen, bruden, brudgummens vänner och tärnorna; alla ger sig iväg klädda i sina nya kroppar till brudgummens hem i himlen. Det kommer att vara precis på samma sätt som när Moses och hela Israel lämnade Egypten. Även de döda i Kristus kommer att förenas med denna procession. (1 Kor. 15:51) Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, (52) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Att Herren hämtar Sitt folk efter de sju dagarnas/årens bröllopsfest är klart bevisad i Skriften.

Som vi har sett kommer en mycket stor skara ut från den stora vedermödan fram till Guds tron. (Upp 7:9) Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna …. "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Bara efter ”den stora nöden” hörsammar ”denna stora skara” kallelsen till bröllopet, att bruden är redo och att bröllopet är förhanden. (Upp 19:1,7) Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga…. Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. (8) Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg." Linnetyget är de heligas rättfärdighet. (9) Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." ….Lägg märke till att bröllopsmåltiden äger rum i himlen efter de sju dagarnas fest.
Låt oss gå tillbaka och se mer i detalj vad som finns på menyn vid bröllopsmåltiden. (Joh 6:53) Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Vad symboliserar detta kött och blod andligt sett? (63) Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. Jesu kött var det osyrade brödet: det rena Gudsordets manna. (51) Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva." Joh.1:14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss. Vinet representerar livet, blodet, Kristus, som är Ordet. (3 Mos. 17:11) Ty kroppens liv är i blodet. Dessa som är lydiga att delta kommer att äta kött, bröd och Kristi eviga liv under vedermödans sista sju dagar. Gud förbereder en ”människosonsministry” enligt Upp.12, att gå i Jesu fotspår för att på nytt igen tjäna vid denna fest, tjäna som trogna lärjungar varje dag. Jag kommer att berätta mer om detta senare.
Denna bröllopsmåltid har blivit serverad på jorden sedan Kristus kom första gången, fastän i en mindre utsträckning än vad som skall nu. Det är de sista sju dagarna som majoriteten av Guds folk kommer att festa på det rena brödet och vinet. Det naturliga Israel var inbjudet att komma och delta i bröllopsmåltiden i evangelierna, men de flesta hade världsliga ursäkter och missade att festa på det liv som Jesus serverade. (Matt. 22:1) Jesus talade än en gång till dem i liknelser: (2) "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. (3) Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. (4) Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! (5) Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. (6) De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. (7) Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.
Detta var slutet på den judiska tidsåldern, när romarna slaktade och brände Jerusalem år 70 e Kr. När de sa nej till bröllopsmåltiden, inbjöds hedningarna att delta. (Matt 22:8) Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. (9) Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. (10) Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, (hedningar och judar) och bröllopssalen fylldes med gäster. Johannes Döparen påpekade att lärjungarna festade på Jesu ord som vid en bröllopsfest såsom ett exempel och en skuggbild för våra dagar. (Joh. 3:29) Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst.

BRÖLLOPSMÅLTIDEN
Alla som blivit helgade genom de sju dagarnas fest kommer att var redo att lämna jorden för att komma till brudgummens hem i himlen. (Luk 12:36) Var lika tjänare som väntar sin herre hem(grek.analuo, eg. ge sig av) från bröllopsfesten (sju dagar) och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. Analuo är inte översatt ”återvända” (i engelska översättningen står det return och inte ’hem’ som i den svenska) någon annanstans, utan är korrekt översatt ”ge sig av” vid bibelställen som Fil 1:23 när Paulus talar om att ”ge sig av” eller ”bryta upp”.
Encyclopedin beskriver klart att brudgummen, hans brud, och vännerna, ”bryter upp” från bröllopsfesten och eskorteras av jungfrurna till sitt hem. Matt. 25:1 1 Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. An allmän falsk undervisning är att jungfrurna i detta fall är bruden, som lämnar jorden innan de sju årens vedermöda. Detta strider inte bara mot de hebreiska sedvänjorna som jag citerade här ovan från encyclopedin, men andra experter i ämnet säger samma sak. Jag citerar från den berömda boken ”Life och Times of Jesus the Messiah” av Alfred Edersheim, Bok III, kapitel IV. Mina kommentarer inom parentes.

På bröllopskvällen (efter sju dagars bröllopsfest) leddes bruden från hennes föräldrahem (på jorden) till hennes blivande makes hem (i himlen) …. Täckt med brudslöjan, hennes långa hår var hängande och inte uppsatt och hon var omgiven av hennes ledsagare (brudens tärnor och jungfrur) och leddes av brudgummens vänner… av vilka några bar facklor eller lampor (tio lampor).

Det framgår klart och tydligt att bruden och jungfrurna är två separata enheter precis som i alla andra kulturer. Efter bröllopsfesten som varar i sju dagar gör bruden sällskap med brudgummen till hans hem. Edersheim förklarar liknelsen med de tio jungfrurna på följande sätt, bok V, kapitel VII.

Enligt judiska kännare var det sed i Östern att bära bruden i en brudeprocession med tio lampor.. Tio var antalet som krävdes för att närvara vid varje ceremoni (för att bevittna ”Kethubah” eller bröllopsbeviset.) Han säger också

Den vanligaste judiska bröllopsprocessionen är när brudgummen tillsammans med sina marskalker och vänner gick till brudens hus och därifrån tog med sig bruden med sina jungfrur och vänner in till sitt eget eller sina föräldrars hem.

|-7 års bröllopsfest |^| Procession till brudgummens hem - |^| - Bröllopsmåltid -
Från det allmänna arameiska språket på Jesu tid kom en österländsk text kallad Peshitta, som betyder ”sann” eller ”rakt på sak”. Några tror att detta var den ursprungliga språk, som det Nya Testamentet skrevs på. Detta har bevisats inte vara sant med Bibelmatematik (Varje bokstav har ett talvärde, övers. anm). Grekerna använde också sina bokstäver som siffror. Sålunda är hela Nya Testamentet skrivet i siffror, som visar perfekta mönster. Bara där de gudainspirerade, ursprungliga orden finns, finns dessa mönster. (Läs vår bok Sovereign God, For Us and Through Us)
Gud valde grekiskan, så att vi alltid skulle kunna gå tillbaka till de ursprungliga orden som skrevs och för att detta språk var vanligt i världen och Mellersta Österns kultur. På så sätt nådde det många människor. Peshitta–texten var begränsad till Mellersta Östern-kulturen . Denna text används i Lamsa New Testament. T ex Matt. 25:1 enligt judiska traditioner. Himmelriket är som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att hälsa brudgummen och bruden. Jag försöker inte bevisa att ”och bruden” var de ord som Jesus sa, men detta vittnar om att den sanna judiska traditionen att jungfrurna inte var bruden, vilket fortfarande är sant i många kulturer i världen. Detta vittnar också om att jungfrurna eskorterar bruden och brudgummen till brudgummens hem efter bröllopsfesten.
Det vittnar också emot den falska undervisningen att jungfrurna var de som rycktes bort innan vedermödan. Som vi kan se är de bara en del av församlingen. (Matt:25:1) Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. (6) Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Lägg märke till att de är redo ”vid midnatt”. I det första parallella exemplet här ovan, efter alla straffdomarna i Egypten, kom en slutlig dom som kallades Pesach (Passover, påsken som betyder gå förbi), som är en förebild på den slutliga domen efter vedermödan som kallas för floden eller Herrens dag. Vid denna tid blev de israeliter som åt Lammet bevarade och gjorde sig i ordning för att lämna det världsliga Egypten ”vid midnatt”. 2 Mos. 12:29   Vid midnatt slog HERREN allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången som var i fängelset….(31) Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: "Stå upp och drag ut från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll gudstjänst, som ni har sa.”…… Nu vet jag att de inte fysiskt gick över gränsen vid den timmen, men förebilden finns där och det är det som är viktigt. I förebilden ”midnatt” kan vi se en ny dag för församlingen, som till övervägande delen består av hedningar. ”Midnatt” representerar också slutet på deras vedermödor i Egypten, som är en bild på världen. Vi kan också se i liknelsen om arbetarna i vingården att Jesus anställde den siste arbetaren i elfte timmen (Matt 20:9) och att de bara arbetade en timme (Matt. 20:12) Den tolfte timmen utgjorde slutet på arbetet i vingården, inte början. Jesus betalade sina tjänare och gav dem betalt vid den tolfte timmen. Vilddjuret under de sista 3½ åren skall regera i en timme, säger bibeln. Det är hans sista timme innan floden kommer. Helt klart är att jungfrurna ger sig iväg i slutet av vedermödan.

En annan möjlig invändning till det vi har sett är att vissa översättningar låter de förståndiga jungfrurna ge sig iväg tillsammans med brudgummen till bröllopsfesten, vilket var tvärt emot sedvänjan. (Matt 25:10) Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, (Grek Gamos) och dörren stängdes. Gamos borde här översättas med ”bröllop”, för ”gamos” täcker hela bröllopsceremonin. Gamos används i hela NT för att täcka bröllopsfesten, bröllopsprocessionen och bröllopsmåltiden i brudgummens hem och vad västerlänningar skulle säga var själva bröllopet. Texten och den judiska bröllopstraditionen borde vara det som bestämde vilken del av bröllopet som det talas om och inte traditionella Jesu-tillkommelse-doktriner. Texten kan inte handla om när jungfrurna går till bröllopsfesten, för de har ingen officiell del i den. Deras enda officiella uppgift finns vid festen i bröllopsprocession till brudgummens hem, de är vittnen till signeringen av kethubah – bröllopsbeviset.
EXEMPLEN HAR TALAT

       Lägg märke till att alla de högtider som nämnts här ovan är exempel eller förebilder, som blir uppfyllda under den sjuåriga vedermödan, varefter Herren kommer för att hämta sitt folk. Jesu tillkommelse kommer alltså inte före vedermödan. Det är omöjligt, om de förebilder som getts oss skall passa in. Dessa högtider ger oss en klar bild av just det som Gud kommer att manifestera sig igenom, genom dem som Han kommer att välja ut. Vi såg i ”Bröllopsfesten” där de utvalda tar del av Ordet och Jesu natur. Vi såg i ”Det osyrade brödets högtid” hur bara det ursprungliga Ordet blev godkänt och accepterat. Lövhyddohögtiden visar att gemenskapen som de första lärjungarna hade med Gud kommer att bli återupprättad.
Vissa säger falskeligen att som blev frälsta efter det att vedermödan, därför att Jesu tillkommelse hade redan hänt – innan vedermödan. Detta stämmer inte överens med några av exemplen i den bibliska historien. Israel räddades när de åt Lammet och döptes i havet, innan de kom i in vedermödan i öknen (Hos.11:1) När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. På samma sätt blir församlingen räddad innan de kommer in i vedermödan; det innebär ju inte att det inte kommer att födas barn under vedermödan i öknen.. (Upp. 12:6) Kvinnan flydde då ut i öknen (vedermödan), där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar (de första 3½ åren). 
Lägg märke till att församlingen precis som Israel ”flydde ut i öknen”, flydde ut i öken-vedermödan från vilddjuret efter pånyttfödelsen. Åter igen, barn kommer att födas åt dem i öknen. Församlingen var Kvinnan redan innan vedermödan och Jesu tillkommelse hade inte skett. (Upp. 17:3) I anden förde han mig då bort till en öken (vedermöda). Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. Det är vilddjuret och skökan som förföljer de heliga under den andra delen av vedermöda, dvs de sista 3½ åren. (Upp 13:1, 5-7) Med denna sanning för ögonen kan vi se att församlingen får vara med i vedermödans sju år. Gud sade ”Gå ut från henne , mitt folk..”(Upp. 18:4), alltså ut från den religiösa skökan. Vi behöver bli befriade från att älska och ta emot världens säd (ord eller surdeg) från skökan utan i stället ta emot den säd som kommer från vår äkta man, Herren. Det är det som vedermödan är till för.
I de exempel och förebilder om när Guds folk fick lida under de egyptiska, assyriska, medo-persiska, grekiska och romerska vilddjuren, lyckades de då fly från dessa vedermödor? Blev de inte korsfästa i dessa vedermödor för att bli befriade från sitt avfall? Historien måste hända på nytt, för Gud säger ”Pred.1:9” och det som hänt, kommer att hända igen. Nu måste vi hålla ”fast att Gud är sann och varje människa en lögnare.” (Rom 3:4)
Församlingen kommer att få gå igenom nödvändiga lidanden, därför attdet ligger långt från de bibliska exemplen som gavs av Jesus och hans lärjungar. I stället för att se Egypten som den fysiska världen vi lämnar efter vedermödan, kan vi se Egypten som en annan förebild. Vi kan se den som den andliga värld vi lämnar, när vi blir frälsta. När Israels barn åt påskalammet, en förebild på frälsningen och lämnade Egypten, hoppade de då rakt in i Löfteslandet eller måste de gå igenom ett dop till döden i Röda Havet, bli fyllda med Anden och sedan genomgå vedermödan i öknen (1 Kor 10:1-13) för att rensas från de upproriska skarorna eller från de halvblodskristna? Gud sitter på tronen; kommer då inte historien att upprepas?

Herren sa till Johannes Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna” (Upp 1:11) och fortfarande riktas dessa uppmaningar till de sju kyrkorna idag. (Jes.4:1) På den dagen skall sju kvinnor ta tag i samma man och säga: ”Vi vill själva föda (eng. äter sitt eget bröd) och klä (eng wear our own apparel)oss. Låt oss få bära ditt namn! Ta bort vår vanära.” De självsvåldiga sju församlingarna vill bli kallade för ”Kristna”, men de äter ”sitt eget bröd” i stället för det sanna Ordet. De bär också sina egna kläder av köttets lustar i stället för att lyda befallningen att ikläda er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.” (Rom 13:14) Jesaja fortsätter att förklara sammanhanget som handlar om dessa kvinnor och mannen som de påstår sig lita på. (Jes.32:1) Se, en kung skall regera i rättfärdighet, furstar skall styra med rättvisa. En man skall vara som en tillflykt i stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i ödemarken, som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land. (öknen) Uppenbarligen är det så att församlingen kommer att springa till Kristus för att få skydd, när de upptäcker att den inte flyger iväg. (9) Ni kvinnor som är så säkra, res er upp och hör min röst. Ni självssäkra döttrar, lyssna till mina ord. När dagar lagts till år skall ni darra, ni som är så sorglösa, ty vinskörden uteblir, ingen fruktskörd (eng. ingathering=rapture) kommer mer. (10)När dagar lagts till år skall ni darra, ni som är så sorglösa, ty vinskörden uteblir (ingen frukt), ingen fruktskörd kommer mer.
Det kommer klart att bli så att församlingen blir förvirrad när den förväntade ”fruktskörden” (2 Mos. 23:16) (Jesu tillkommelse) innan vedermödan inte äger rum, därför att det inte fanns någon frukt utan bara kart. Gud sa sedan till dem att ångra sog och omvända sig och klä av sig ”deras egna kläder” (Jes. 32:11) Bäva, ni som är så säkra, darra, ni som är så sorglösa, lägg av era kläder och blotta er, bär säcktyg runt era höfter! ja, över alla glädjens boningar i den yra staden….. (13) över mitt folks åkrar, där törne och tistel skjuter upp….Församlingen i stort kommer inte att bära frukt förrän många tar emot höstregnet och alla tar emot Andens höstregn under vedermödan. (15) ”detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen (vedermödan) blir ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas som skog. (16) Då skall rätten ta sin boning i öknen, rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. Jesaja fortsätter på detta tema om ökenväckelse mitt i domen över nationerna.
Kom ihåg att Gud sa de ”måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.” (Apg. 14:22) (Se också Joh. 16:33¸1 Tess. 3:3; 2 Tim 3:12) Om vi håller med Ordet att när vi kommer in i vedermödans domar så kommer Gud att hålla oss för rättfärdiga och vi kommer att vinna seger. (Rom.3:4) Nej, låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: För att du skall få rätt i dina ord (bli förklarad rättfärdig) och vinna, när man går till rätta med dig.(eng. prevail when thou comest into judgment) Många tror inte att det skulle vara rättfärdigt av Gud att föra församlingen genom vedermödan, men i Guds ögon är det den enda vägen för att ”ni skall anses värdiga Guds rike som ni lider för.” (2 Tess 1:4) Därför berömmer vi oss i Guds församlingar av er, er uthållighet och er tro under alla de förföljelser och lidande som ni får utstå. (5) Allt detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni skall anses värdiga Guds rike som ni lider för. Guds folk har alltid växt sig starkare genom vedermödor och lidanden och blivit mer apatiska under tider av överflöd och välbefinnande.
TRE OCH ETT HALVT ÅRS VEDERMÖDA?
Det finns en teori som säger att det bara finns 3½ års vedermöda kvar. Efter alla de exempel och förebilder på ändetidens sjuåriga vedermöda, så borde du inte längre anse denna teori vara trovärdig. Denna teori säger att Jesus ingick förbundet, men rycktes bort i mitten av den sjuttionde veckan på sju år, vilket skulle innebära att det återstår 3½ år och dessa har inte fullbordats än. Denna teori är falsk rakt igenom. I följande versar skall du se att Jesus rycktes bort i slutet av de sextionio årsveckorna, som historien också bevisar. (Dan. 9:25) Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut från att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Det skall byggas upp , trots tider av svårigheter. (26) Men efter de sextiotvå veckorna (som följde efte de sju årsveckorna och som tillsammans blir sextionio veckor) skall den Smorde förgöras, ……. Lägg märke till att efter sextionio veckor blev Jesus korsfäst, inte efter sextionio och en halv årsvecka. Alltså ingick Jesus inte förbundet i början av de 3½ år som hans tjänst varade utan utgöt ”förbundsblodet” i slutet. Detta visar att det återstår en årsvecka av vedermöda och den kan inte starta förrän förbundet för en vecka, den sista veckan, ingås. (27) Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka I kapitel 11 Vilddjurets Förbund och Styggelse kommer vi att bevisa att ”han” i detta fall betyder en andefurste över det romerska världsherraväldet, som gör det möjligt för honom att ingå ett förbund två tusen år senare för det återupprättade romarriket.
Även om Jesus dog i köttet, fullbordade Han det Han blev sänd att göra. (Joh 17:4) Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Å andra sidan upphörde aldrig Hans tjänst (ministry) . I stället blev den större, för Han betjänade sin ’kropp’ som Han hade planerat, för att det Nya Förbundet skulle nå ut till hela den världsvida ’kroppen’. Han fortsatte sin tjänst andligt sett och genom Sina apostlar så fördes en utvald spillra av Israel in i riket, innan resten bröts av olivträdet. (Jes. 53:10) Det var Guds vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer (död, eng. cut off)), får han se avkomlingar (hans lärjungar) och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom. Lägg märke till att Jesus såg sina ”avkomlingar” och ”levde länge” (eng. prolonged his days=förlängde sina dagar) på grund av detta – efter sin död. Det finns inga ”dagar” i evigheten dit Jesus gick. Därför ’förlängde Han sina dagar’ i Sin säd som Han sa att Han skulle göra. (Joh. 17:21,22; 1 Kor 12:12; Matt. 10:40) Hans namn, Immauel, betyder ”Gud med oss” och naturligtvis har Han aldrig lämnat oss. (Jes 53:1) Jesus kallas där för ”Herrens arm” . Precis som i vår gemenskap med Jesus, så är handen utan armen ingenting. Armen ger styrka åt handen, vilken var och fortfarande är Hans lärjungar. ”Han skall se avkomlingar leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom Honom.” Enligt den förebilden kommer ett förbund att ingås i våra dagar under en årsvecka (Dan 9:27) Halva den tiden kommer en ”människosonsministry” (man-child´s ministry) enligt Uppenbarelseboken 12 att vara i tjänst, när de heliga kommer att bli beskyddade från draken i 3½ år (Upp.12:6,14) precis som under Jesu tjänst i evangelierna. Under den andra återstående halvan av de sju åren kommer lärjungarnas tjänst enligt Upp. 13 när vilddjuret förklarar krig mot de heliga och dödar många precis som skedde under Apostlagärningarnas tid. I följande kapitel kommer vi att se att Gud kommer att upprepa Jesu tjänst och Hans lärjungars tjänst i en mycket större skala, snarare än att ta vid där Han slutade.
Teorin om vedermödan som varar under 3½ år säger att drakens rike under 3½ år i Upp. 13 och vilddjurets rike under 3½ år i Upp. 13 är detsamma, vilket totalt skulle bli 3½ år. Denna betydelse är bevisad falsk. I Uppenbarelseboken 12 har draken sju huvuden med kronor på och dessutom tio horn och regerar i 3½ år. Vilddjuret i kapitel 13 är annorlunda. Han har tio horn med kronor på och regerar i ytterligare 3½år. (Upp.17:10…De är också sju kungar. Fem har fallit, (Egypten, Assyrien, Babylon, Medo-Persien, Grekland) en är (Rom) och en har ännu inte kommit och när han kommer får han bli kvar bara en kort tid. (draken – 3½år) Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju (alla de sju rikenas säd finns i det åttonde under 3½ år) och han går mot sin undergång. Lägg märke till att draken i det sjunde riket varar bara ”en kort tid”. 3½ år och vilddjurets rike är det åttonde riket som också varar i 3½ år. Detta blir sju års vedermöda, inte 3½ år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar